TildiMildi

Lustigt nog kommer jag inte ihåg exakt vad han sa där. Kanske sa han något annat liknande (som också hade med "älskar" och köttbullar att göra). Jag kommer inte heller ihåg i vilken ordning de sjöng låtarna, eller var de befann sig någonstans under dem. Jag kommer inte ihåg allt de sa i mellansnacken, när gitarrsolona var, eller under vilken låt Liam räckte mikrofonen mot vår parkett och lät oss sjunga. Var det ens han!? Nej, det kanske var Harry!! Jag vet inte just nu. Jag kan inte sortera mina tankar. Jag har ingen aning om hur länge vi väntade för att se dem, eller hur många muggar vatten vi drack tillsammans eller hur många gånger Harry kastade vatten på publiken (BUSUNGE). Men jag vet helt säkert att det var en av de bästa kvällarna i mitt liv. Och att ingenting jag någonsin har varit med om går att jämföra med det här. 5 seconds of summer. One Direction. Sex små ord. Nio stora hjältar. De nämnde det under konserten, att de hade sett en skylt där det stod att de var någons hjältar. Och så sa de att vi var deras. Då glömmer man alla gånger man någonsin har undrat varför man egentligen älskar dessa killar. Varför man fortsätter att göra det, trots att de kan göra dumma saker ibland. För de gör ju bra saker också. De gjorde min kväll igår till en bra kväll. De sjöng så fint, spelade så bra - båda banden. Jag tänkte faktiskt inte så mycket under konserterna. Men jag kände. Jag kände hur sjukt det var att jag äntligen såg dem, hur lycklig jag var. Jag menar: JAG FICK JU ÖGONKONTAKT MED HARRY OCH LOUIS (I PROMISE) OCH NÄR VI SKREK "WE LOVE YOU" SÅ VÄNDE SIG 5SOS MOT OSS OMG AAAAAAAAAAAAAHHHHHH!!!!! OCH SÅ STOD VI PÅ BÄSTA PLATSEN OCKSÅ HIHIHIHI! Okej. Jag grät inte en tår igår. Men som jag log, skrattade, sjöng, skrek och dansade. Som jag älskade hela världen.