Trötta fötter
Så i fredags var det vandring och jag var inte direkt jättetaggad - det är ju liksom inte så himla kul att bara gå flera mil. Särskilt inte när man har dansshow dagen därpå. MEEEN det jag skulle komma fram till var att det faktiskt var en helt okej dag. Första halvan gick jag med Sami och Ettan (en superfin labrador). Bild nedan.
Konstigast var att hon flåsade jättemycket och betedde sig som om hon var hur andfådd som helst och sen när vi stannade för att ge henne vatten så vägrade hon dricka?? Jag och Sami spenderade förövrigt tiden med att komma på vilka roller vi + Ettan skulle spela i olika John Green-böcker. Och The Mortal Instruments. Vi matade även Ettan med korv, både med flit och av misstag. Hade själv svårt att äta när hon tittade på mig med sina ledsna hundögon... Sen, när jag och Sami skulle skiljas åt - för jag skulle ta klassikern och det skulle inte hon - så bytte jag sällskap som ni ser här.
Förklaringen till varför jag har min munkjacka på huvudet är att alla andra också hade något på huvudet. Man kände sig ju lite ensam ett tag ju. Eftersom att några hade ätit tio korvar var så togs det många pauser och det dröjde ett bra tag innan vi slutligen kom tillbaka - sist av alla. Lyckat?