And we dance, and we dance, dance, dance
Så här kommer lite bilder från lördagens dansföreställningar, eller snarare från stunderna runt omkring, för på själva showerna hade man inte riktigt tid eller utrymme att fotografera. Men men, hai hoe let's go.
Mellan genrepen och första uppvisningen hade vi en stunds fritid då jag och Smilla passade på att gå till Ica + Coop för att köpa lunch. Själv slog man till och köpte tre risifruttis - vilket självklart resulterade i att jag spillde körsbärssylt på mina scenkläder. Whey.
Det var jättesoligt fint väder = perfekt dag att dansa på.
Nere i logen för att fixa frisyren och scensminkningen inför första showen. Sandra ligger på golvet och vill absolut inte bli fotograferad (naturligtvis gjorde jag det i alla fall).
Ljussättningen var som vanligt jättefin. Många nämner att vi dansare ser ut att ha så roligt på scen och det är visserligen sant, men något som inte alla vet är att vi har jätteroligt bakom scenen också. Till exempel så drabbas man av en allvarlig variant av "villocksåhaettlitetbarnattdansamed"-sjukdomen. När man tittar på de pyttesmå ungarna som bugar sig så djupt att näsorna slår i golvet. Man har party party i kullisserna när de spelar "Här kommer Pippi Långstrump" ute på scenen.
Våra kjolar till "Ghosttown" var bland det finaste jag dansat i. Det var ganska många jag kände som kom och tittade på showen och då blev jag förstås jätteglad. Bland annat Sami var där. Och vi hade finbesök av moster Tova och kusin Amanda. Av dem fick jag en hemvävd present som hette duga.
Vi fikade hemma hos oss, och sen blev det dags för mig att gå tillbaka till Folkan för att garnera cupcakes inför andra showen (som för övrigt gick till och med bättre än första). Efter den stod jag och resten av stora showgruppen nämligen och sålde fika för att få ihop pengar till nästa dansläger. Guess what? Min grupps cupcakes var jättepopulära. That moment när någon väljer en av dem "för att de såg så goda ut". I be like: credits to me. Fast nä, tror att Bella och Melinda skötte mest av själva bakandet, så i slutändan gjorde nog alla ungefär lika mycket.
Precis innan jag ska hem, och det nästan inte är någon kvar i lokalen, hittar jag den här otroligt skräckfilmsaktiga korridoren. Better get out.