Mitt i natten-boken
Kapitel 1
Tusen nyårsfester
När alla klockor slår tolv
Synkroniserade som ett dansgolv
Vi jublar redan innan nollan. Musiken dundrar ut ur högtalarna. Du är nära. Sen plötsligt långt bort. Och så nära igen. Jag dansar så tätt intill jag kan komma utan att hon som kanske är din tjej märker något. Min kropp vibrerar och jag vet inte om det är av basen eller mina hjärtslag. Jag tar djupa andetag över din axel. Precis som alla andra jag någonsin älskat så luktar du som värme, hetta, något sexigt och jag vill borra in näsan vid din halsgrop och stanna så, alltid. Det har inte känts så med de andra. Det är något mer med dig. Vi går ut ungefär samtidigt för att ta luft. Jag möter mina vänner och du möter dina. Snön faller lätt. Långt borta kan man ana fyrverkerier. Vi står i två olika grupper. Jag vill att du ska se på mig, att du ska se mig rätt i ögonen, men du gör det inte för du känner inte mig och jag känner inte dig, även fast jag gärna skulle vilja. Efter en stund går vi tillbaka in. Dansar, får armbågar i huvudet och glömmer att det finns en värld utanför den här. Sen går jag ut igen. Nu står du och pratar med två av mina bekanta. Jag tar ett steg mot er. Ett till. Tio till.
”Gott nytt år”, säger jag två gånger till de jag redan känner. Sen landar min blick på dig och orden fastnar och kommer inte fram. Du ser på mig. Du ser. Och jag tänker: är det såhär det känns att dö så vill jag göra det för resten av livet.