Mitt i natten-boken: Kapitel 7
I’ve got all my life to live
I’ve got all my life to give
I will survive
När jag möter honom de följande dagarna känns det inte så mycket längre. Vi ignorerar inte varandra. Det har vi aldrig gjort. Men det där som fanns mellan oss förut, eller som jag i alla fall inbillade mig fanns. Det finns inte längre. Och det är skönt och också lite tråkigt, för vad ska jag nu leva för? Jag låtsas som att det är för dig. Ett tag. Sen tycker till och med jag att det känns för orealistiskt. Släpper taget om dig, om honom, om alla. Känner inte så mycket för någon. Känner inte så mycket över huvud taget. Vaknar, går omkring femton timmar i mitt icke-existerande liv, somnar. Dag ut och dag in. Gör en spellista med låtar för stunder jag är arg, rädd eller bara vill gråta. Låter den gå på repeat.