TildiMildi

För er som väntat på inlägget om danslägret: here it is! Och ja, precis som förra året tänker jag låta detta inlägg bli lite mer detaljerat.

 

Första fredagen på påsklovet begav vi dansare alltså oss till stationen. Det tog ett bra tag innan alla var samlade, då vi var 29 stycken inklusive vuxna. Dock behövde inte jag vänta så länge, för som vanligt kom jag ganska sent (MEN I TID FAKTISKT, FÖR EN GÅNGS SKULL). Det togs en hel del gruppfoton och snapchatbilder på perrongen och sen kom tåget. Shit, jag tycker riktigt synd om de andra resenärerna som satt i vår vagn, vi pratade minst sagt högt hela resan. Om lite allt möjligt. Alla gjorde Buzzfeed-test om vilket elevhem i Harry Potter man tillhörde. Gjorde två olika, i det första blev jag Slytherin (...), och i det andra Rawenclaw. Tillslut kom vi äntligen fram till Stockholm. Alla hade fått varsin siffra i Arboga, mellan 1 och 29. (Jag var 3, hihi). Så skulle den som var ett säga sin siffra, sen tvåan, sen jag och så vidare. När vi kom till 29 blev det applåder. Bara för att alla hade varit så duktiga och inte klivit av i Sundbyberg istället för centralen. Sen gick vi till Max för att äta (samma ställe som vi åt på förra året - vi tror på traditioner här ja). Man kunde nästan höra hur de i kassan tänkte: nej, inte de igen! Men efter mycket om och men fick faktiskt alla sin mat. Vi vid vårt bord hällde ut typ allas pommes frites på brickan och hade fiesta tillsammans. Gustav orkade inte dricka upp sin dricka, så jag, Rebecka och Melinda hjälpte honom med det. Alla tre samtidigt. Lite kaosartad måltid, men mätta och belåtna gick alla till Dansens Hus för att se på en föreställning. Den var ascool, och de tre dansarna var otroligt akrobatiska. Speciellt imponerad blev man av den som bara hade ett ben, men ändå bara flög runt scenen och kickade rätt upp i luften (med det ben han hade kvar). När föreställningen var slut tog vi ett antal groupies, både på Dansens Hus och Åhlens (då vi väntade på de vuxna som skulle köpa fredagsmys åt oss på Hemköp). Därefter gick vi till hotellet. Eller sprang. Studsade. Flög. Sjöng på "Möt mig i Gamla Stan". Bara för att det kändes rätt. Och visst tittade folk på oss en del, men inte alls lika mycket som de skulle gjort i Arboga. Det är nog sant att folk är mer dömande i småstäder. Antag att det inte är lika ovanligt med studsande, sjungande människor i Stockholm. Att man inte blir lika förvånad när man ser det. För att det händer sånt lite då och då. I alla fall. På hotellet visade det sig att jag, Mina och Victoria skulle bo i världens mest creepy rum som låg nere i källaren, väldigt avskilt från alla andra. Man var tvungen att gå igenom något trapphus för att komma dit och i rummet fanns det en låst dörr - och vem vet vad som fanns bakom den? Natten var väl inte den bästa, sov inte så mycket. Men tydligen tillräckligt länge för att störa de andra med mina snarkningar (för ja uppenbarligen snarkar jag, det var ny information för mig). Sen vaknade jag tidigt på morgonen (typ fem). Och så måste jag ha somnat igen för jag blev i alla fall livrädd för mitt väckarklockelarm. Så rädd att jag flög upp typ en meter ur sängen, viftade som en galning med armarna och när jag ramlade tillbaka igen slog jag i huvudet (jag måste ha gjort det för jag hade en bula sen och huvudvärk resten av dagen - visst är jag duktig). Lyssna här så förstår ni varför mitt larm är läskigt. Men i alla fall. När man hade kommit ut från det där rummet och fick dricka lite kaffe och äta en god frukost som definitivt var långt bättre än förra årets, då ja då blev allt bra igen. Så småningom gick vi till Dansmuséet där vi fick en visning och en workshop i afrikansk dans. Först tyckte man att det gick väldigt långsamt, men sen speedade de upp rejält. Min bulle kunde ju hälsa hem. Hårnålarna bara flög. I shoppen köpte jag världens sötaste lilla dansössmycke som bara kostade sinnessjuka 10 kr! Har haft på mig det varje dag sen dess. Lunchen intog vi på Taco Bar. Åt kycklingburrito grande, det var asgott! Vi klämde ihop oss, jag vet inte hur många, vid ett enda bord - Gustav fick sitta i fönstret för att vi skulle få plats. Helt plötsligt märkte vi att någon därute gick omkring med en kamera och gjorde videodagbok som vi kom med i. När de märkte hur vi vinkade så filmade de några sekunder på bara oss och vi blev crazy. Vi drog hur många skämt som helst under måltiden och sa "TWENTYONEEEEE" en miljon gånger. Vi gick till Dansbutiken och sen shoppade vi. I en evighet. Åt frozen yoghurt. Tog groupie utanför Bengans. Det som händer då: Kille öppnar dörr och kikar ut genom taxi. Skriker "GROUPIE". Vi: "GROUPIE"! Han: *tittar på oss*. Vi: *tittar tillbaka*. Han: *nickar menande*. Vi: *nickar menande tillbaka*. Han: *skickar slängkyss*. Vi: *skickar slängkyss tillbaka*. Han: *låtsas svimma*. Vi: *går därifrån*. Mer som hände sen var att Amanda photobombade ett gäng med turister och sen lyckades gå rätt in i en annan. Åh. Orkar inte. Skrattade så mycket - hela helgen!